Bi-polare

Det är skönt att komma i kontakt med andra bi-polära för att dela erfarenheter. Både via nätet och på riktigt.

Något som inte är riktigt lika roligt är hur ofta det försvinner någon.

A substantial source of the disease burden in bipolar disorder is suicide-related (1). Researchers estimate that between 25% and 60% of individuals with bipolar disorder will attempt suicide at least once in their lives and between 4% and 19% will complete suicide (2).

Bipolar disorders (BDs) are prevalent mental health illnesses that affect about 1–5% of the total population, have a chronic course and are associated with a markedly elevated premature mortality. One of the contributors for the decreased life expectancy in BD is suicide. Accordingly, the rate of suicide among BD patients is approximately 10–30 times higher than the corresponding rate in the general population. Extant research found that up to 20% of (mostly untreated) BD subjects end their life by suicide, and 20–60% of them attempt suicide at least one in their lifetime. In our paper we briefly recapitulate the current knowledge on the epidemiological aspects of suicide in BD as well as factors associated with suicidal risk in BD. Furthermore, we also discuss concisely the possible means of suicide prevention in BD.

Normalt älskar jag statistik, men statistik som ovan är inte rolig hur jag än vänder och vrider på den. Läs några gånger. Detta var från 2 olika rapporter, 2014 resp 2019 på ncbi.

Det värsta är att jag förstår den.
Jag har aldrig försökt ta mitt liv och kommer mest troligt inte att göra det heller. Jag är förälder och har fullt upp med att inte förstöra sonens liv mer än vad som är brukligt.
Men jag förstår verkligen den utvägen och respekterar dom som väljer att ta den.
Jag skulle inte ens säga att det är sorgset.
Satt med några och pratade efter att en hade valt att inte vara med längre. Det var ingen av oss som sade ”Det var så synd”,”Att hon mådde så dåligt trodde jag inte” osv. däremot sades det ”Så skönt för henne”.

Dom flesta av oss har testat mediciner, terapi och allt som hör därtill.
Terapi, kanske kan lätta lite ångest och nedstämdhet. Men inte orsaken.
Medicin kan skydda lite, men ställa till med annat.

Det är inget som har hänt, det är inget man blir bättre ifrån. Det har blivit lite fel i huvudet bara och man får försöka leva med det, vilket för många inte är lätt. Absolut inte för mig.