Va håller du på med?

Nu när jag är vuxen har jag fått reda på att flera av föräldrarna på klubbarna såg hur jag hade det, även min tränare.

”Du hade det ganska tufft”

Varför gjorde ingen något då?
Eller, min tränare förbjöd min pappa vara med när vi tränade.

Jag var ganska duktig, men rädslan för min fars kommentarer gjorde att jag aldrig kunde prestera på tävling. Skulle han slänga saker? Vad skulle han säga? 4h bilväg hem. Blir det 4h att höra hur besviken han är? Eller 4h tystnad. Vilket var egentligen värst?

Hur ska man kunna ta sig snabbare framåt när man hela tiden tittar över axeln och inte ser vägen?

Jag har nog priser från flera år, runt om i sverige. 2:a och 3:e platser i princip oavsett storlek på tävling. Aldrig 1:a. Eller helt ärligt så har jag inte priserna, dom åkte för länge sedan i metallåtervinningen. 10 år.
Alltid höra besvikelsen, samtidigt såg jag andra föräldrar som skrattade och stojade över en 10:e-plats. Så kravlöst.

Det är många saker i samhället som skapar den man blivit, jag försöker hitta vad som skapat mig. En stor del går inte att komma ifrån är min far.